Beskrivning
Tate Britain är det nationella galleriet för brittisk konst, vid Themsen på Millbank i Westminster: målningar, skulptur och installationer från Tudortiden till i dag, i en klassisk byggnad med kupol. Det har världens mest omfattande samling av sitt slag.
Dess stora skatt är J. M. W. Turner, som lämnade hela sin samling till nationen. Sedan 1987 har hans verk en egen byggnad, Clore Gallery av James Stirling, ett stycke postmodern arkitektur.
Runt dem hänger Hogarth, Gainsborough, Constable och Blake, sedan nyare konstnärer som David Hockney, Peter Blake och Francis Bacon. Utställningarna roterar, och tillfälliga visningar sätter enskilda brittiska konstnärer i rampljuset.
Själva byggnaden är värd en titt. Missa inte rotundan under kupolen, med sin spiraltrappa och den runda balkongen som öppnats igen efter en renovering. En väggmålning av Rex Whistler visas nu tillsammans med en filminstallation av Keith Piper som kommenterar den.
Tate Britain är också värd för Turner Prize-utställningen vartannat år. Fyra nominerade tillkännages på våren, utställningen öppnar på hösten och priset delas ut i december. Priset är omstritt och har haft sina demonstrationer.
Innan konsten kom låg ett fängelse på denna sträcka av Themsen: Tate Britain står på platsen för Millbank Prison. År 1897 öppnade ett National Gallery of British Art här, grundat av sir Henry Tate, och alla kallade det "the Tate" långt innan det officiellt fick hans namn 1932.
I årtionden rymde det också modern konst från hela världen. När Tate Modern öppnade på andra sidan floden år 2000 flyttade den moderna samlingen dit, och Millbank blev hem för brittisk konst. Det döptes om till Tate Britain.
Byggnaden har haft sina skräckögonblick: Themsen översvämmade den, och bomber träffade den under andra världskriget, fast mer än 700 konstverk i hemlighet hade skickats till Muncaster Castle i Cumbria 1939.
En flodbåt dekorerad med prickar, efter målningar av Damien Hirst, förbinder Tate Britain med Tate Modern från piren utanför.
Dess stora skatt är J. M. W. Turner, som lämnade hela sin samling till nationen. Sedan 1987 har hans verk en egen byggnad, Clore Gallery av James Stirling, ett stycke postmodern arkitektur.
Runt dem hänger Hogarth, Gainsborough, Constable och Blake, sedan nyare konstnärer som David Hockney, Peter Blake och Francis Bacon. Utställningarna roterar, och tillfälliga visningar sätter enskilda brittiska konstnärer i rampljuset.
Själva byggnaden är värd en titt. Missa inte rotundan under kupolen, med sin spiraltrappa och den runda balkongen som öppnats igen efter en renovering. En väggmålning av Rex Whistler visas nu tillsammans med en filminstallation av Keith Piper som kommenterar den.
Tate Britain är också värd för Turner Prize-utställningen vartannat år. Fyra nominerade tillkännages på våren, utställningen öppnar på hösten och priset delas ut i december. Priset är omstritt och har haft sina demonstrationer.
Innan konsten kom låg ett fängelse på denna sträcka av Themsen: Tate Britain står på platsen för Millbank Prison. År 1897 öppnade ett National Gallery of British Art här, grundat av sir Henry Tate, och alla kallade det "the Tate" långt innan det officiellt fick hans namn 1932.
I årtionden rymde det också modern konst från hela världen. När Tate Modern öppnade på andra sidan floden år 2000 flyttade den moderna samlingen dit, och Millbank blev hem för brittisk konst. Det döptes om till Tate Britain.
Byggnaden har haft sina skräckögonblick: Themsen översvämmade den, och bomber träffade den under andra världskriget, fast mer än 700 konstverk i hemlighet hade skickats till Muncaster Castle i Cumbria 1939.
En flodbåt dekorerad med prickar, efter målningar av Damien Hirst, förbinder Tate Britain med Tate Modern från piren utanför.