Beskrivning
Wimbledon Windmill är en åttkantig väderkvarn med sluttande, brädklädda sidor, i det öppna gräset på Wimbledon Common i sydvästra London: en av stadens få kvarvarande väderkvarnar, byggd 1817 och i dag ett litet museum om malning.
Inne berättar museet på två våningar historien om väderkvarnar och om hur säd blev mjöl, med fungerande modeller. Ute avtecknar sig vingarna mot skogarna och ljunghedarna på Common.
Kvarnen malde sitt sista mjöl 1864, när Earl Spencer, herre över godset, vräkte mjölnaren eftersom han ville inhägna Common. Basen byggdes sedan om i tegel till bostad, och 1893 gjordes den ihåliga stubbkvarnen om till en holländare.
Robert Baden-Powell bodde i Mill House 1902 och skrev delar av Scouting for Boys där.
Inne berättar museet på två våningar historien om väderkvarnar och om hur säd blev mjöl, med fungerande modeller. Ute avtecknar sig vingarna mot skogarna och ljunghedarna på Common.
Kvarnen malde sitt sista mjöl 1864, när Earl Spencer, herre över godset, vräkte mjölnaren eftersom han ville inhägna Common. Basen byggdes sedan om i tegel till bostad, och 1893 gjordes den ihåliga stubbkvarnen om till en holländare.
Robert Baden-Powell bodde i Mill House 1902 och skrev delar av Scouting for Boys där.