Beskrivning
National Portrait Gallery i London är ett museum av ansikten: porträtt av människorna som gjort brittisk historia och kultur, från monarker och poeter till dagens ansikten. Det ligger alldeles intill Trafalgar Square, bredvid National Gallery, och öppnade 1856.
Regeln här är ovanlig: porträtt väljs för vem som finns på dem, inte för vem som målade dem. Ett självporträtt av Reynolds hänger alltså bredvid kuriositeter. Samlingen omfattar målningar, teckningar, skulpturer, fotografier och karikatyrer.
Det första porträttet som kom in i galleriet, 1856, är fortfarande det mest berömda: Chandosporträttet, den mest kända bilden av William Shakespeare. Är det verkligen han? Ingen kan vara helt säker.
Missa inte Edvard VI:s anamorfiska porträtt av William Scrots, utdraget så att det bara ser rätt ut från en vinkel, och Branwell Brontës målning av sina systrar Charlotte, Emily och Anne.
Gruppporträttet av Somerset House-konferensen 1604 är ett dokument i sig. En skulptur av drottning Victoria och prins Albert i medeltida dräkt är en kuriositet för sig. Levande personer släpptes in först från 1969.
Besöket börjar med rulltrappan i Ondaatje Wing, en lång tvåvåningsstigning som tar besökarna rakt upp till Tudortiden. En stor renovering, klar 2023, gav också galleriet en ny entré med bronsdörrar av Tracey Emin.
Dörrarna bär 45 porträtt av namnlösa kvinnor. Inne berättar nya salar historien från Tudortiden till nu, och de samtida porträtten byts ofta, liksom den årliga utställningen BP Portrait Award.
Idén kom från earl Stanhope, som fick föreslå den tre gånger innan parlamentet gick med på den. Hans byst vakar över den gamla entrén, mellan Macaulay och Thomas Carlyle. Chandosporträttet var en gåva från Lord Ellesmere, en av de första styrelseledamöterna.
De första fyrtio åren flyttade galleriet runt i London: Westminster, Exhibition Road, sedan Bethnal Green. År 1896 slog det sig ned i sin nuvarande byggnad, bekostad av filantropen William Henry Alexander, intill National Gallery.
Regeln här är ovanlig: porträtt väljs för vem som finns på dem, inte för vem som målade dem. Ett självporträtt av Reynolds hänger alltså bredvid kuriositeter. Samlingen omfattar målningar, teckningar, skulpturer, fotografier och karikatyrer.
Det första porträttet som kom in i galleriet, 1856, är fortfarande det mest berömda: Chandosporträttet, den mest kända bilden av William Shakespeare. Är det verkligen han? Ingen kan vara helt säker.
Missa inte Edvard VI:s anamorfiska porträtt av William Scrots, utdraget så att det bara ser rätt ut från en vinkel, och Branwell Brontës målning av sina systrar Charlotte, Emily och Anne.
Gruppporträttet av Somerset House-konferensen 1604 är ett dokument i sig. En skulptur av drottning Victoria och prins Albert i medeltida dräkt är en kuriositet för sig. Levande personer släpptes in först från 1969.
Besöket börjar med rulltrappan i Ondaatje Wing, en lång tvåvåningsstigning som tar besökarna rakt upp till Tudortiden. En stor renovering, klar 2023, gav också galleriet en ny entré med bronsdörrar av Tracey Emin.
Dörrarna bär 45 porträtt av namnlösa kvinnor. Inne berättar nya salar historien från Tudortiden till nu, och de samtida porträtten byts ofta, liksom den årliga utställningen BP Portrait Award.
Idén kom från earl Stanhope, som fick föreslå den tre gånger innan parlamentet gick med på den. Hans byst vakar över den gamla entrén, mellan Macaulay och Thomas Carlyle. Chandosporträttet var en gåva från Lord Ellesmere, en av de första styrelseledamöterna.
De första fyrtio åren flyttade galleriet runt i London: Westminster, Exhibition Road, sedan Bethnal Green. År 1896 slog det sig ned i sin nuvarande byggnad, bekostad av filantropen William Henry Alexander, intill National Gallery.