Beskrivning
HMS Belfast är en kryssare från andra världskriget, i dag ett museifartyg förtöjt vid Themsen i London, intill Tower Bridge. Nio däck är öppna, från bryggan och kanontornen ner till maskinrummen, och fartyget drivs av Imperial War Museum.
Hennes främre kanoner är riktade mot en motorvägsrastplats. De 15-centimeterskanonerna i torn A och B är riktade mot London Gateway på M1, omkring 19 kilometer bort, för att visa hur långt de kunde skjuta.
Besöket följer tre teman. Livet ombord visar sjukavdelningen, kombyssen, tvättstugan, kapellet och mässarna, en del med påklädda figurer. Det inre arbetet tar dig under vattenlinjen till maskin- och pannrummen, ett granatrum och eldledningscentralen, hem för en mekanisk dator.
Action stations omfattar övre däck, operationsrummet, amiralens brygga och kanonerna. Missa inte torn Y, det akterligaste kanontornet, där ljud och effekter återskapar en skyttes strid under slaget vid Nordkap.
Sjösatt i Belfast på S:t Patricks dag 1938 hade kryssaren varit i kriget mindre än tre månader när en magnetisk mina bröt hennes köl. Många räknade med att hon skulle skrotas. I stället låg hon mer än två år på reparation och kom tillbaka med mer pansar och ny radar.
Den 26 december 1943, i arktisk natt, hjälpte hon till att spåra upp det tyska slagskeppet Scharnhorst i slaget vid Nordkap. För det var hon flaggskepp för kryssareskadern som hittade Scharnhorst och tvingade henne att retirera.
På D-dagen, den 6 juni 1944, öppnade hon eld klockan 5.30 mot ett tyskt batteri vid Ver-sur-Mer, nära stränderna Gold och Juno. Churchill ville se landstigningen från hennes däck; det krävdes kungen för att stoppa honom.
Hon fortsatte att strida i Korea. År 1971 var hon åter på väg till skrotupplaget när en privat stiftelse räddade henne och förtöjde henne i Pool of London, nära Tower Bridge. År 1978 blev hon en filial till Imperial War Museum.
Två detaljer berättar hennes historia. Hon är målad i Admiralty Disruptive-kamouflaget som hon bar 1942–1944, och hennes två master tillverkades 2010 på ett varv nära Sankt Petersburg, med stöd av ryska företag, med veteraner från de arktiska konvojerna vid ceremonin.
Hennes främre kanoner är riktade mot en motorvägsrastplats. De 15-centimeterskanonerna i torn A och B är riktade mot London Gateway på M1, omkring 19 kilometer bort, för att visa hur långt de kunde skjuta.
Besöket följer tre teman. Livet ombord visar sjukavdelningen, kombyssen, tvättstugan, kapellet och mässarna, en del med påklädda figurer. Det inre arbetet tar dig under vattenlinjen till maskin- och pannrummen, ett granatrum och eldledningscentralen, hem för en mekanisk dator.
Action stations omfattar övre däck, operationsrummet, amiralens brygga och kanonerna. Missa inte torn Y, det akterligaste kanontornet, där ljud och effekter återskapar en skyttes strid under slaget vid Nordkap.
Sjösatt i Belfast på S:t Patricks dag 1938 hade kryssaren varit i kriget mindre än tre månader när en magnetisk mina bröt hennes köl. Många räknade med att hon skulle skrotas. I stället låg hon mer än två år på reparation och kom tillbaka med mer pansar och ny radar.
Den 26 december 1943, i arktisk natt, hjälpte hon till att spåra upp det tyska slagskeppet Scharnhorst i slaget vid Nordkap. För det var hon flaggskepp för kryssareskadern som hittade Scharnhorst och tvingade henne att retirera.
På D-dagen, den 6 juni 1944, öppnade hon eld klockan 5.30 mot ett tyskt batteri vid Ver-sur-Mer, nära stränderna Gold och Juno. Churchill ville se landstigningen från hennes däck; det krävdes kungen för att stoppa honom.
Hon fortsatte att strida i Korea. År 1971 var hon åter på väg till skrotupplaget när en privat stiftelse räddade henne och förtöjde henne i Pool of London, nära Tower Bridge. År 1978 blev hon en filial till Imperial War Museum.
Två detaljer berättar hennes historia. Hon är målad i Admiralty Disruptive-kamouflaget som hon bar 1942–1944, och hennes två master tillverkades 2010 på ett varv nära Sankt Petersburg, med stöd av ryska företag, med veteraner från de arktiska konvojerna vid ceremonin.