Beskrivning
Cutty Sark är en tekippare från 1800-talet som man kan gå runt och till och med under: ett tremastat segelfartyg bevarat i en torrdocka med glaskjol i Greenwich, i sydöstra London, vid Themsen. Hon var ett av sin tids snabbaste fartyg.
Hennes skrov är lyft ungefär tre meter över dockans botten, så besökare kan gå under henne och se den kopparfärgade beklädnaden som täckte hennes botten. Träskrovet vilar på en järnstomme, en konstruktion som bara två andra fartyg från 1800-talet fortfarande delar.
Däruppe visar däcken och riggen hur en kippare fungerade. Fartyget var långt och skarpt, byggt för fart. Missa inte galjonsfiguren Nannie Dee, en vit snidad häxa med långt svart hår och en grå hästsvans i handen.
Namnet kommer från en dikt. I Robert Burns "Tam o' Shanter" dansar den unga häxan Nannie i en "cutty sark", en alldeles för kort särk, och jagar sedan Tam på hans häst och sliter av svansen. Namnet lovade fart.
Värt tiden är också samlingen av galjonsfigurer i galleriet under skrovet, den största i världen. Dussintals snidade gestalter, en del som levande, blickar ut ur halvmörkret.
Sjösatt i Skottland 1869 kom hon för sent till teet: samma år öppnades Suezkanalen och ångfartygen tog över rutten till Kina.
Hennes berömda race kom 1872, mot rivalen Thermopylae. Efter två veckor ledde hon med omkring 400 nautiska mil, tills en storm slet av hennes roder. Timmermannen smidde ett nytt till sjöss på sex dagar, och hon nådde London bara en vecka efter.
Hennes ära kom senare, med australisk ull. Under kapten Richard Woodget seglade hon söderut in i Roaring Forties för de starkaste vindarna, och i tio år var hon det snabbaste fartyget på rutten. År 1889 loggade ett passagerarångfartyg att hon gick om det i natten i 17 knop.
År 1954 kom hon till ro i Greenwich som museum. En brand 2007, under restaureringen, brann i timmar och urholkade hennes mitt, men mindre än fem procent av hennes ursprungliga material gick förlorat, eftersom mycket redan tagits bort. Hon öppnade igen 2012.
Hennes skrov är lyft ungefär tre meter över dockans botten, så besökare kan gå under henne och se den kopparfärgade beklädnaden som täckte hennes botten. Träskrovet vilar på en järnstomme, en konstruktion som bara två andra fartyg från 1800-talet fortfarande delar.
Däruppe visar däcken och riggen hur en kippare fungerade. Fartyget var långt och skarpt, byggt för fart. Missa inte galjonsfiguren Nannie Dee, en vit snidad häxa med långt svart hår och en grå hästsvans i handen.
Namnet kommer från en dikt. I Robert Burns "Tam o' Shanter" dansar den unga häxan Nannie i en "cutty sark", en alldeles för kort särk, och jagar sedan Tam på hans häst och sliter av svansen. Namnet lovade fart.
Värt tiden är också samlingen av galjonsfigurer i galleriet under skrovet, den största i världen. Dussintals snidade gestalter, en del som levande, blickar ut ur halvmörkret.
Sjösatt i Skottland 1869 kom hon för sent till teet: samma år öppnades Suezkanalen och ångfartygen tog över rutten till Kina.
Hennes berömda race kom 1872, mot rivalen Thermopylae. Efter två veckor ledde hon med omkring 400 nautiska mil, tills en storm slet av hennes roder. Timmermannen smidde ett nytt till sjöss på sex dagar, och hon nådde London bara en vecka efter.
Hennes ära kom senare, med australisk ull. Under kapten Richard Woodget seglade hon söderut in i Roaring Forties för de starkaste vindarna, och i tio år var hon det snabbaste fartyget på rutten. År 1889 loggade ett passagerarångfartyg att hon gick om det i natten i 17 knop.
År 1954 kom hon till ro i Greenwich som museum. En brand 2007, under restaureringen, brann i timmar och urholkade hennes mitt, men mindre än fem procent av hennes ursprungliga material gick förlorat, eftersom mycket redan tagits bort. Hon öppnade igen 2012.